Vill bara att ni ska veta att jag under omstandigheterna ar okej.

Ledsen om jag har oroat er, nar jag skrev sist var allt sa upp o ner vant overkligt.

I morgon aker vi till Bangkok sedan vidare till Vietnam den 8 februari.

Tag vara pa ditt liv!

For nu ar din stund pa jorden.

Vilhelm Moberg

Tva sanna berattelser har jag att beratta, den ena pamminde mig om den andra i dag, inte fullt sa farliga som den senaste men anda krankande obehagligt.... I dag kunde jag ha slutat nagon helt annanstans.

Mitt forsta sommarjobb, tror det var 1996 eller natt... borjar bli gammal nu.... Ryttartorpet i Vaxjo. Jag hade i alla fall gatt ett ar pa Hotel och restaurang i Helsingborg da och kom hem over sommaren.

Sommaren da mamma motte Hakan och jag bodde i vardagsrummet pa Kungsvagen....eller var det gatan?? Kommer inte riktigt i hag.

Jag var exalterad, intresserad over mitt jobb, ville lara och jobba sa mycket som mojligt.

Regnig sommar, sa tyvarr inte sa mycket jobb men jag fick mer an de flesta formodligen pa grund av mitt engagemang och intresse. Ja, pappa jag fick jobbet genom dig.

Sista dagen pa jobbet, brollop... Jag ska servera brud rodvin men tva minuter innan blir jag anklagad att ha stulit 300 kronor.

Tjejen som anklagade mig tyckte inte om mig, jag kande det pa mig, men vet inte varfor.... Jag sken, jag var 16 ar och sprudlade av allt nytt. Jag var hot....kanske

Gjorde allt for att bevisa min oskyldighet, och i skrack och fortvivlan cyklade jag var de nu kan vara i kilometer hem i osregn den kvallen. Kunde inte servera rodvin till vitkladd brud gratande och skakande...

12 ar senare i dag... sitter jag pa polisstationen i Chaeweng, Thailand och hor den svartogda polismannen saga:

Bring the money back or I have to do some thing to you.

Shoko och jag akte dit i dag efter att nagon brutit sig in i Andys sakerhetsbox natten till i dag. Jag och Andy upptackte det.... i morse

Eftersom vi forrutom Andy var de enda som visste koden sa tog de (poliserna) for givet att vi tagit pengarna och hans pass, vad vi nu skulle gora me det....

Efter alla jakla bocker jag last, sanna, om thaifangelse var jag redan pa vagen dit skrackslagen da rattsystemet har inte e som hemma och jag fick det mer an bekraftat....

I dag har jag varit med om det mest skrammande hittills i mitt liv... Jag har fatt hantera kanslor och tankar jag aldrig trodde jag skulle behova hantera....

Annan polis bytte av den svartoga efter kanske en timma han ar inte halften sa skrammande och ser till och med bra ut (fast Shoko tycker att han ser lite ut som en apa berattar hon for mig senare).... en tjej som vi inte fattar varfor eller vad hon var dar for tolkar oss, men hon lyssnar aldrig pa oss fardigt utan pratar mest thai med polis medans de pekar fram och tillbaka pa oss.

Emellanat sager tjejen till oss:

I'm sorry but I'm just telling you what the polisman ask me to tell you.... efter forsta gangen vet vi att de inte ar bra nar hon sager sa....

Den sista polismannen staller verkligen konstiga fragor.

Det enda jag forsoker fokusera pa ar hans ogon.. att behalla kontakten med dem... prata sakta och inte slappa hans blick.... och nar han efter cirka en timma till borja skoja och skratta vet jag verkligen inte hur jag ska hantera situationen... Jag fattar till slut ingenting men vi far ga efter han fatt vart, eller Andys telefonnummer och lite annam konstig information. Det kanns som om han ska ringa oss och bjuda ut oss nar han sager att han kanske hor av sig....

Bade Shoko och jag tror att manegern pa Andys resort har nagot att gora med allt detta och det ar riktigt obehagligt... men vi e i Thailand de omojligaste mojliga landet...

Do not worry....Jag tanker hadan efter verkligen leva mitt liv som om det vore den sista dagen jag har....

Livet blir tydligare i dodens narvaro

Stig Dagerman

Jag sover vid poolen pa rasten, dricker ol fran minibaren, ater underbar mat och har argumentation med thaipojkar som inte acceptera nej till skjuts hem pa motorcykel i osregn efter fylla pa klubb.

Jag kokar inombords men vet att jag inte kan bli forbannand... kulturkrock.... annorlunda kvinnosyn som gor mig rasande och jag kanner att jag inte ar mer an min kropp vard....respektlost och javligt krankande... men sa lange vi finner oss i vissa delar av behandlingen ar de inte bara mannens fel...

Grona, valdigt grona tanaglar och elefanthud fran fotterna forsvinner i ett naffs pa thaisalong. Dom jobbar 13 timmar varje dag for nastan inga pengar, skrattar och klagar inte...

Jag har det jobbigt att hantera orattvisorna men ar mest forbannad pa oss som aker hit utan att uppskatta.

Min coola coola japanska kollega och jag gillar same same but / and different.

I kvall ska vi dejta nya thaikillar... i  enda syfte forsta.

Thailand....Har finns ingen tid eller dag, skont...fast jag kopte en Rolex i gar. Ar ju faktiskt inte har pa semester trotts allt sa behover en klocka.

Nu sova sova sova

Promenerar runt i Adelaide halva dagen och besoker gammal, stor katedral.

Kyrkan gor mig lugn men inte fullkomligt, kan inte forlika mig med allt.

Manniskor som gommer sig bakom gemensam skrift blir falskt.... for mig.

Ja, vi har haft vara diskussioner far.

Sitter pa Italiensk restaurang och dricker ett glas lokalt rodvin.

Orkar inte eller ar for bekvam for att prata med de tre italienarna som lite diskret forsoker pakalla min uppmarksamhet.

Borja njuta lite val mycket over att vara sjalv nu kanske.

Lasa, skriva, mala, tanka, iakta, lugn.

Jag kan gora vad jag kanner for och andra mig tusen ganger pa en minut och sedan igen sekunden innan utan att behova forklara varfor eller gora nagon annan besviken.

Laser om Singapore och Thailand i stallet och langtar dit.

Om tre natter e jag dar.

Du och jag pratade om Indien.

Vet inte om din karlek, behov till ett annat rus ar starkare, men hela jag saknar dig. Tvivel, grubbel och ovisshet...kommer vi nagonsin ses igen.

PMS och godisbegar, aj ingen bra kombination med magvirus, men funkar.

Trycka i sig sa mycket godis de bara gar innan illamaendet kommer. 

Resans charm ar tid for reflektion och aterhamtning, moten

Jag drommer att sis och jag har en liten gron vaxtatande dinosaur och att jag har en jatte blasa pa over lappen som jag kan blasa upp sa att den blir gigantisk.

Vaknar upp precis nar vi blir jagade av den mycket stora och farliga kottatande dinosaurien, som vill ata var sota lilla grona dino.... trott men antligen frisk och paladdad med lite energi, borjar jag aven denna dag   med att snoozzzzza cirka hundrafemtio ganger innan jag gar upp alldeles for sent....sedan springer jag upp till Andy och tugga fardigt mackan utanfor hans dorr.

Jag har levt pa toast, banan och kokt ris i fem dagar och doktorn sager att jag far vara sa snall att fortsatta med det i nagra dagar till.

Fast jag fuskar lite bara for de enda som jag fortfarande kan ata av ovannamnda ar banan. Efter lite fusk blev det lite mer fusk sa nu mar jag illa igen, tusan ocksa.

Battre att halla ut sa att jag kan ata normalt i Thailand.

Jag har haft nagot av tva virus, sa mina provsvar i dag.

De ena irritterar luftvagarna laste jag pa internet nyss, och eftersom jag inte har haft problem med det har sjalv tagit reda pa vilket virus jag har haft.

Snart ska jag gora mitt sista arbetspass for i dag for att sedan ga tillbaka till en skon somn.

Pa strand i Glenelg, Adelaide.

Solen skiner, masarna skriker och ar allt for nara mig och jag ligger oavslappnad med ena ogat oppet.

Lasse gar i lurarna, det ar ett vackert sprak vi alla har formagan till att.... om vi bara vill forsoka. Forsoka duger tycker jag om man gor det med hjartat.

Jag skjunker djupt in i mina tankar, till min varld dit ingen annan nar. Engelska vanninan tycker att jag borde ge henne lite mer uppmarksamhet da hon aker om tva dagar. De ar valdigt oskyldigt, lite barnsligt sott och jag ler.

Jag kommer faktiskt sakna henne mycket, allt fjantandet och fnittrande nar vi manga ganger borde ha somnat for lange sedan.

Ingen kommer kunna fylla hennes plats nu.

Vi byter rum pa min begaran, inget rum kan om mojligt vara samre och kallare an det vi har.

 Den sura kvinnan i rod blus i receptionen hjalper om an lite motvilligt till. Jag vill ha SOLEN in i mitt rum, jag fryser!

Nytt rum med fjarrkontroll till tv:n och en vattenkokare som inte e fran 80-talet.

Staderskan rakade se att jag luktade pa telefonen och tyckte kanske det var konstigt beteende, men sa inget.

Antligen en telefon som inte luktar svett!

Efter tva dagars sangliggande, ligger jag vid poolen utanfor hotelet, som jag tror gor mig sjuk.

Tyvarr, har jag missat bade 40-ars kalas och stor ute kvall, Dans sista natt i Adelaide.

Maste bli frisk nu nar min engelska vannina snart lamnar mig till ensamarbete och eget hotelrum.

Man skulle ju kunna tro att mannen som ager den lyxigaste spaanlaggningen i Broome valjer att bo pa relativt lyxiga hotel nar han sjalv reser, men icke. Han e minsann inte nagon man i lyxighetens tecken, finns det en sang i rummet sa e han nojd. Skon installning forvisso....

Sorgsen manniska, som har sin egen sanning skriver brev till mig. Kanske vi till slut far ett slut pa detta missforstandiga, elandiga och kan uterga till nagot som inte gor lika ont for vissa.

Filifjonkan ar tillbaka i sitt eget lilla aussie irland, ibland sover hon nagon annanstans. Kanslor svalar upp och ned for oss alla pa resandets fot, men de ar nog bara sa att de maste ha sin gilla gang for att kunna landa lite mjukare efter ett tag.

Jag vaxlar ord och goda rad med han som ar i Perth anda fram till tidiga morgon.

Aven om det inte blev som vi kanske hade tankt det ar nog det basta att bara forsoka njuta av att vara har och nu.

Vi kommer nog inte fram till sa mycket mer och aven om vi har valdigt skilda referensramar till livet, tycker jag mycket om att prata med dig.

Systrar, vanner och slakt pa andra sidan om inget annat kommer emellan syns vi garanterat i ar. Jag saknar er!

Blota, blota fotspar i sanden och snackor som knastrar.

De ar bara jag, nagra faglar och en och annan fiskare vakna pa stranden i Lucky Bay tidiga morgon.

Varfor kallar vi jorden, jorden nar den till storsta delen bestar av vatten....??

Febern vill inte lamna min kropp sa jag fortsatter svettas, kopiost och konstant. Vi bor 10 meter fran stranden i vad dom kallar "shack" med allt mellan atta och femton andra personer, folk kommer och gar hela tiden och atmosfaren ar ljuvligt avslappnad.

Nyarsafton firar vi pa byns enda hotel och dar finns minst sagt mer en ett orginal. Dan och hans band spelar hela natten och vi ater buffe', slar vad om chokladkaka, dricker underbara lokala viner innan nyktrast kor hem tidigt pa morgonen.

Dagen efter hamnar jag pa en dagstripp med Tim till sodra australiens nast storsta stad, som jag redan glomt namnet pa. Vi gar pa trav och de har ar riktigt "aussie country stil" som inte gar att beskriva i ord.

Efter att Tim har hallt pa att somna ett par ganger pa vag hem tar jag over ratten mitt i kangurutimmen.

Jag kor for forsta gangen pa vanster sida i 120 km i timmen, de du mamma!

Sen aker vi genom ode bondgardar och tittar pa kangurus, dom finns overallt och jag tackar min lyckliga stjarna att jag inte fick en san framfor bilen

Genom den torraster kontinentens torraste delstat tar vi farjan och sedan lilla bussen tillbaka till Adelaide och samma hotel valkomnar oss igen!

Pa en stjarnklar himmel faller en stjarna. Jag onskar, dagen efter vaknar jag upp och e sjuk igen.