Vill skriva sköna saker med den underbaraste känslan. Var är den?

Gick runt den blänkande lilla sjön i går, själv, välbehövligt. Behövde sans, distans, som mest är systra mins båda ord, men passande här och självreflektion. Blev väl något bättre.

Det är bara att acceptera att den mindre ljuvliga känslan infinner sig i vardagen. Så är ju livet.

Det bästa är ju att ta reda på varför den känslan kom just nu. Vara i den för att sedan kunna släppa och gå vidare. Jag försöker.

Han, som en gång var den enda, som lever det andra livet nu, vill komma hit. Det är ljuvligt skrämmande. Förhållning och avdistansering ( om det nu finns nått som heter så) till det. Jag känner efter då för att jag litar inte på nu.

Hon, förebilden i konsten att leva många gånger andas fortfarande om än snabbt, lever i symbios med kalendern och alla andra planeringslistor.

Ett pågående liv som pekar mest fram åt och hoppar över nu.

Det är inget jag kan göra nått åt fast jag önkar henne något mer ljuvligt.

Saxar med lyxåket mellan hus och trappor och träffar de underbaraste närmaste och käraste.

Äter vällagad mat och sen alldeles mycket mer samtidigt som jag skriker åt tyskar och spanjorer som jagar bollen i tv. Nytt kardemumma te käns nyttigt och går också ner.

Byter skumgummimadrasser mot bäddsoffa och sen annan mjuk soffa på Kungens väg där filmen fokuseras med en annorlunda textning. Åker till det som mest är andra hemmet för tillfället och sover skön sömn. Vaknar när det vankas jobb för de andra och går upp alldeles för trött.

Försöker hitta billigaste försäkringen och blir uppringd av galen man på försäkringsbolag, jag är lättlurad och kan omöjligt försöka låta som jag vet något när jag inte vet ett dugg. Det blir säkert bra i alla fall, försäkring är nog bäst att ha.

Inser att jag gjort stora felberäkningar på kontot och inser i och med det i  att en Tokyobiljett skulle överskrida något som inte ens finns.

Får förlika mig med tanken att det nog inte blir nått Japan, fan.

Jag är inte realistisk men med pengar kanske det vore bra att vara det.

I dag umgänge med käraste barndomsvännen.

Bättre tider väntar.

Nattvak och vaknar med sömnbrist.

Dricker kaffe och äter osttortellini i mammas säng med lillasyster i luren.

Lillasyster med bebis i magen och den andra lilla, som har blivit så stor ska göra besök i stora staden i morgon. Lakanet får tortellinifläckar. Jag lägger kudden över, mamma ser nog inte, men kanske kollar efter snart...

Jag älskar fortfarande de tidiga mornarna och speciellt nu på sommaren, när det blir ljust halv fyra. Jag myser och njuter av att vara vaken då, se och höra hur allt långsamt vaknar till liv.

Ingen stress, ingen press bara långsamt, långsamt gryr åter en ny dag.

Aristocat säger att jag får väcka honom om det spökar.

Frågar om jag kollar mycket på skräckfilm. Jag kollar aldrig på skräckfilm och jag är inte rädd för spöken. Det är mest alla okända ljud, som stormen framkallar i ett rött trähus ensam vaken på natten, som är lite skrämmande. Hellre att jag visste att det var spöken än att inte ha en aning. Det kanske står en olycklig mördare eller våldtäcksman och tittar in på mig från den svarta natten. En påtänd pundare, som vill söka sin desperata lycka i ett avsides rött trähus mitt i natten. Människor som mår så dåligt och är totalt okontaktbara på det här planet, skrämmer mig.

Jag snusar för mycket och mår illa.  Vill kolla hur mycket fria radikaler jag har i mig för jag vill inte binda tungmetaller som ger cancer. Finns säkert tungmetaller i snus med. Borde lägga av med den skiten också. Ska kolla mitt ph-värde. Kanske jag behöver avkalkas, ja som naturen, sóm vi ju faktiskt lätt glömmer bort att vi är ett med.

Läser böcker om att skriva, men behöver någon som sätter pressen och en gnutta morot på mig. Lillasyster kanske. Så många ideer, planer och tankar. Jag vill göra allt!

Med åldern har jag ändå lärt mig att var sak tar sin tid och jag kan inte göra allt på en och samma gång.

Lugn, tålamod, sans, distans och välmående är receptet.

Kommer på att sömnbristen också ger ett visst illamående. Kanske det bildas tungmetaller av de med, inte säker, vet för lite om tungmetaller.

Jag har betalt pengar för att någon ska ge mig motivationen att vara snäll mot min kropp på rätt sätt. Jag betalar gärna för saker, som jag mår bra av, som upplevelser, som leder till nya insikter och kunskap i alla slags former.

Materiella saker inte lika mycket, fast det är ju fruktansvärt kul med kläder och smycken i alla färger, former och färger.

I de jag klär mig i kan jag känna mig som mig, bara mig. Nej, utseende är absolut inte det viktigaste, men det förgyller en annars underbar tillvaro på ett för mig mycket tillfredsställande sätt

Kusinen tyckte en gång (och säkert flera) att det såg ut som jag klätt ut mig. Jag kände mig som en sann jag.

En gång klädde jag ut mig. Hon inte tyckte att det såg ut som det, jag hade tagit på mig hennes orangea kofta.

Sanning och låtsas är olika för oss alla, och tur är ju det!

Den här bilden kom upp när jag googlade på tungmetaller, säger kanske att tungmetaller inte verka vara så vänliga i alla fall.

Jag har börjat dricka mitt kaffe i små glas, som heter Duralex och är gjorda i Frankrike. Det känns lite exotiskt sydeuropeiskt.

Jag med mitt kaffe kan drömma mig bort i den känslan lite.

Min andra rökfria dag.

Ja, jag har väl varit en rökare ett tag må jag väl erkänna, även om jag inte rökt varje dag, men nu är det banne mig slutrökt.

Länge har jag försökt hitta den där inre motivationen att låta bli dom dödliga, äckliga ciggaretterna, som sänker livslängden med tio år och är orsak till 40 procent av alla sjukdomar.

Hur svårt kan det vara att låta bli med den vetskapen..? faktum är att det är inte så lätt och svårare blir det när du kan gå till vilken affär som helst och köpa dödsdrogen.

När det är lika socialt accepterat, som att dricka kaffe är det lätt att förneka skadligheterna med ciggaretter.

I måndags kväll såg jag Vetenskapens värld som handlade om "Världens 20 farligaste droger".

 David Nutt som ledde studien värderade de olika drogernas farlighet utifrån tre kriterier:
- Hur stor medicinsk skada drogen har på den individ som använder sig av den.
- Hur beroendeframkallande den är.
- Hur stor skada användande av drogen utgör för samhället.

Här är listan:

Nr 20: Khat
Legaldrog som får användaren att känna sig pigg. Biverkningar är sömnproblem, impotens och högt blodtryck. Förorenat khat kan dessutom smitta användare med hepatit. Finns också de som blivit psykotiska efter stora intag.

Nr 19: Amylnitrit
Kallas också för poppers och sniffas. Ger en kort känsla av att bli hög. Bieffekter är illamående

Nr 18: Ecstasy
Att denna ökända drog hamnar så långt ner på listan har upprört många ? men faktum är att man fortfarande inte vet vad för skada ? om någon - drogen har. Vissa studier har visat att den kan ge skador på minnet. I genomsnitt dör 27 användare i Storbritannien varje år av en halv miljon användare. Man tror att dödsfallen framförallt beror på uttorkning. Drogen gör användaren euforisk och får henne att känna sig empatisk. Kroppstemperaturen och hjärtfrekvensen ökar vilket gör att kroppen utsöndrar mer serotonin. Diskussionen om ecstasys farlighet kommer att fortsätta.

Nr 17: GHB (gammahydroxibutyrat)
En förrädisk drog. Skillnaden mellan en dos som ger en välbehagskänsla och dosen som kan döda är mycket liten. Får inte kombineras med alkohol.

Nr 16: Anabola steroider
Anabola steroider hjälper till att bygga muskler men har en mörk baksida. Förutom att användarna blir aggressiva och våldsamma skadar den levern och ökar risken för hjärtattack och stroke.

Nr 15: Metylfenidat
Det aktiva ämnet i ADHD-medicinen Ritalin. Vid missbruk kan den försätta användaren i ett delirium.

Nr 14: LSD
Hallucinationsdrogen framför alla andra. Alla sjunker verkligen inte in i en färgglad flower power värld, tvärtom har LSD en förmåga att plocka fram extra traumatiska händelser ur minnet.

Nr 13: 4-metyltioamfetamin
En farligare variant av ecstasy.

Nr 12: Lösningsmedel
Att sniffa lösningsmedel är riktigt farlig för både lungor, hjärna och hjärta. Av 30 000 användare per år i Storbritannien dör 60-70 personer.

Nr 11: Cannabis
Bara för att cannabis inte hamnar bland de mest topprankade farliga drogerna betyder det inte att den inte är farlig. Att man kan bli fast i en livslång psykos efter sin första joint är känt men är inte så vanligt. Men visste du också att forskning visar en koppling mellan cannbis-missbruk och schizofreni?

Nr 10: Buprenorfin (Subutex)
En opiat som används som smärtstillare ? kan också användas som drog. Är farlig att medicinera på egen hand.

Nr 9: Tobak
Behövs ingen närmare presentation. Tobak förkortar livslängden med tio år. Tobak orsakar 40 procent av alla sjukdomar som kräver sjukhusvård. Den är oerhört vanebildande - och helt laglig.

Nr 8: Amfetamin
Ruset gör användaren självsäker men missbruket leder till paranoia, depression och panikattacker.

Nr 7: Bensodiazepiner
Valium. Lugnande medel som är vanebildande och kan leda till ångest, depression och minnesproblem.

Nr 6: Ketamin
Ursprungligen ett lugnande medel för hästar men har blivit populär som en hallucinogen drog. Kan orsaka hjärtproblem och andningsuppehåll. På längre sikt även psykos.

Nr 5: Alkohol
40 000 dör i Storbritannien varje år av alkoholrelaterade skador, samtidigt som det är den mest socialt accepterade drogen av alla. I måttlig mängd kan den till och med vara nyttig ? men om alkoholen hade introducerades på marknaden idag hade den troligen totalförbjudits på en gång.

Nr 4: Metadon
En svagare variant av heroin som skrivs ut på recept till heroinmissbrukare. Säljs också illegalt - och kan ge dödlig utgång om den feldoseras.

Nr 3: Barbiturater
Lugnande läkemedel som skrivs ut på recept. Återigen exempel på en drog där skillnaden doseringen som ger ett rus och den som dödar är ytterst liten. Finns på illegala marknaden.

Nr 2: Kokain
Missbruket av kokain ökar dessvärre i både Storbritannien och Sverige. Är en ytterst farlig och beroendeframkallande drog som leder till dels hjärt-kärlsjukdomar men framförallt kroniska depressioner.

Nr 1: Heroin
Ger en stark känsla av eufori som kan verka upp till tre timmar. Heroin påverkar de delar i hjärnan som styr andningen och en överdos kan helt enkelt leda till andningsstopp. Den är också en starkt beroendeframkallande drog.

Listan är utformad under ledning av professor David Nutt vid Bristol

Listan är utformad under ledning av professor David Nutt vid Bristol

University och publicerad i Lancet: 2007-03-24.
Observera att listan är utformad utifrån brittiska förutsättningar.

http://www.sveriges-television.com/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=32313&a=1064495&lid=puff_1173116&lpos=lasMer

Alkohol på nummer 5 och ciggarretter på 9 alltså klassifierade som farligare än  både ecstacy, LSD och cannabis, med det menas ju inte att de sistnämnda inte är ofarliga, men kanske vi skulle ta och tänka om, vad det gäller våra alkohol och tobaksvanor.

Kaffe e väl fortfarande en hyffsat ofarlig drog.

Vaknar av att gräsklipparen utanför dånar och kör fram och tillbaka.

Jag befinner mig just nu på en flytande transportsträcka mellan meningsfullhet och meningsfullhet.

Går upp och sätter på datorn för att titta på alternativa meningsfulla framtidslösningar. Ja, det är väl inte så svårt Pya...men något gör att jag inte kan ta ett beslut...  jag har ingen aning om hur mina intressen, erfarenheter och drömmar kan ovandlas till och passa in i samhällets utbud av jobb och utbildningar.

Jag har många intressen men jag vill ju lära mig nya saker inte jobba med matlagning, även om det är en av mina stora passioner, för det mesta.

Jag älskar utmaningen att jag lär mig massor i mötet med personer som tänker annorlunda, men det har jag ju också gjort.

Jag tycker det är kul med ett hållbart samhälle, dansa, spela teater, lära andra och mig sjäv nya saker, skriva, prata, lära mig nya språk, resa, kläder och mode.

Jag skulle aldrig kunna ha ett jobb där jag ska sälja något jag inte tror på eller ett jobb som innebär stort tålamod med små pilliga saker.

Arbetsförmedlingens sida gör mig deprimerad, samma  design sedan urminnes tider. Kan dom inte ge någon arbetslös designer, eller vad det nu kallas, arbetet att designa om den. Gjorde även deras intressetest och kände igen frågorna, samma som jag svarade på, på gymnasiet.

Snälla nån, hjälp arbetsförmedlingen så att dom kan hjälpa andra.

Det är ärligt talat patetiskt för jävligt. (Sen gör dom säkert saker, som är bra där också)

Jag gillar inte att fråga barn, vad dom vill bli när dom bli stora, och då lägga innebärden jobba med, i "vad vill du bli".

För tidigt sätter vi fokus på ett så tragiskt mönster. Vi bygger upp en fasad, en mur att meningen med livet är arbete, boende, familj och barn.

Det är väl enklare så, vi slipper tänka. känna efter så mycket själva.

Hur många människor har inte gått hela meningen med livet vägen och sedan väntat och väntat på den där lyckokänslan som aldrig totalt infinner sig. Sedan så sakteligen börjat inse att det nog inte känns mer än så här, detta var allt. Glömt totalt bort sig själva på vägen dit. Blir deprimerade och villl egentligen bryta upp sitt liv, men vågar inte, för barnens skull eller vad ska mamma säga. Vi har ju ändå huset ihop. Börja bedra sin man/fru, bli bitter på jobbet och livet i största allmänhet. Längtar bort till ett annat liv, men vågar inte.

Jo, jag vet att i vårt samhälle krävs det att vi ska jobba för att försörjning ska ske, men det byggs så mycket murar kring människans egen vilja och utveckling.

Vi är så fokuserade på detta "måste" att vi inte ser att vi har andra behov som många gånger är så mycket viktigare.  Utbildning, jobb kan ju omöjligt göra oss lyckliga i längden.

Det kan underlätta att tjäna pengar och att göra något som är mer meningsfullt, men i det stora hela tror jag inte många människor skulle jobba, i alla fall inte så mycket som vårt samhälle tvingar oss till om vi inte var tvungna att ha pengar.

I detta stressade fixerade "låtsas liv" går vi ett tragiskt slut till mötes. Missnöjdhet och bitterhet.

Kärlek till mänskligheten!

Fötterna på bilden tillhör en man, som arbetade som guide på Fraiser Island i Australien. Han hade hittat rätt i livet sa han!

Bakad potatis, fortfarande lite hård, men gick bra att mosa med gaffeln. Attans vilken tid det tar för bakpotatis att bli färdig.

Pappa brukade ringa hem när han avslutat sin tennis, och be oss (någon av de tre)  slänga in en bakpotatis i ugnen. Det var föresten mer regel än undantag att det låg en bakpotatis i ugnen och väntade på fars ankomst hem på vardagarna i slutet på åttio-talet och början av nittio.

På helgerna var det pappas romargrytan, som hade hög status på den tiden, för länge sedan. Min syster fann precis ut att romargryta inte är en anrättning utan en slags lergryta som kokas i ugnen. Hon trodde att det var kycklingrätten pappa alltid gjorde i romargrytan som hette romargryta.

Jag kom bara i håg kycklingbenen, svartvinbärsgel'en och att riset aldrig räckte.

Med vetskapen att bakpotatisen var på gång och tog sin lilla tid kunde pappa i godan ro ta det lugn i omklädningsrummet.

Duscha, fixa i ordning sig, snacka skit med Bernt, Bertil och de andra grabbarna och i bland till och med ta en tur om tennisshoppen på väg ut för att se om dom fått in något nytt i tennismodevärlden. 

Ofta var pappas bakpotatis ganska överbakad och ihopskrumpen vid hans hemkomst.

I bland gjorde pappa pannkakor till oss. Det gick till så här: Vi fick "dola" om vem som skulle ha första och andra pannkakan. Pappa stekte på och när första, andra osv var färdig satt den vars tur det var att äta pannkakan vid bordet och åt. De andra lekte och det var bara den vars pannkake tur det var som satt och åt, där emellan lekte vi och väntade på att pappa skulle ropa "pannkaka". Då gick den vars tur det var och satte sig. Så höll det på tills smeten var slut.

Pappa själv åt alltid när han lagade mat, vilket resulterade i att i bland fanns det ingen mat kvar, nej det var ett skämt. Det fanns nästan alltid mat kvar men när maten var klar skulle pappa alltid börja diska.

Så förutom frukostrarna på helgerna satt vi ofta själva vid bordet.

På helgerna kunde vi  äta frukost i timmar, osten blev aldrig som den varit innan efter helgerna. Pappa tog fram gitarren och spelade "Hej clown" på begäran. Det är ett mysigt minne.

Min bakpotatis blev i dag avnjuten med tonfisk (Abbas som inte skadar delfiner), rom, svarta bönor, rödlök och creme fraische röra. Sallad med rädisor, ruccola, gurka, tomat och äpple.

Jag åt inte upp skalet och mamma fick allergi av något!

http://www.recept.org/Parlhons_i_romargryta_med_applen_och_svarta_bonor.html

Jag kan om jag bara bestämmer mig, det är inte roligt men nu belönar jag mig själv vid datorn. Ja, äntligen har jag städat och tvättat och diskat och handlat... dammat den platta tv:n och den svarta tv bänken, ja sån där yta som alltid är dammig ni vet.

Toaletten och handfatet blev lite renare med apelsinolja, jag vet inte om det var rätt sätt att rengöra det på men det luktar också gott apelsin. Jul... jag missade ju apelsinjulen förra året.

Tog en promenad med ryggsäcken till Kvantum, vilket kändes ganska hurtigt innan frukost. Tittade och luktade på deras cirka tio olika sorters tomater, och fantiserade om en härligt färgstark tomatsallad...sen såg jag priserna... Köpte några vanliga goda svenska tomater i stället.

När jag kommer ut öser regnet ner. Jag gillar regnet på något sätt kan det göra mig lugn, ett tillfälle att stanna upp, vänta och inte göra någonting. Jag köpte mig en fem kronors kaffe och ställde mig utanför, under tak. Hade två trevliga möten, ett med en gammal dam om lite väder och midsommar och ett med en man i medelåldern om gratis säng vid midsommarregn. Kanske vore något.

Snart ska jag slänga in två bakpotatisar i ugnen!

De här rummet har fått dispans och får vänta tills nästa städryck

På syster ysters förfrågan kommer en till ganska oaptitlig matbild.

Söndag kväll och helgens yra är över. Slutade med potatismos,en film, godis, cola och grönsaksbiffar på Övre Husargatan. Dom andra åt köttbullar... gott var det i alla fall.

Urladdade mobilbatteri och missat samtal från mannen som är på väg bort från världens största land. Ja, jag saknar honom så att det gör ont i bland.

Blir väckt av min älskade vän, som letar nygamla möbler i Saronkyrkan och vi analyserar människans rädsla och drömmar.

Sedan ringer min älskling som pratar om galenskap och drömmer om andra tider tillsammans i ett annat land. Han är fin han, men har tidsbrist så allt hinns inte sägas på det sättet vi vill och borde säga det på.

Verklighetens nu gör sig påminnt och jag känner hunger. En slaffsig frukost innehållandes det som fanns i kylskåpet.

Medans jag slaffsar i mig ringer min älskade syster och berättar att hon vunnit Smålandspostens trösttårta i går, fredagen den 13:e. Hon hade skrivit ett mejl och hennes skrivartalang fick hem tårtan. Du är bäst sis! Puss