Vill skriva sköna saker med den underbaraste känslan. Var är den?

Gick runt den blänkande lilla sjön i går, själv, välbehövligt. Behövde sans, distans, som mest är systra mins båda ord, men passande här och självreflektion. Blev väl något bättre.

Det är bara att acceptera att den mindre ljuvliga känslan infinner sig i vardagen. Så är ju livet.

Det bästa är ju att ta reda på varför den känslan kom just nu. Vara i den för att sedan kunna släppa och gå vidare. Jag försöker.

Han, som en gång var den enda, som lever det andra livet nu, vill komma hit. Det är ljuvligt skrämmande. Förhållning och avdistansering ( om det nu finns nått som heter så) till det. Jag känner efter då för att jag litar inte på nu.

Hon, förebilden i konsten att leva många gånger andas fortfarande om än snabbt, lever i symbios med kalendern och alla andra planeringslistor.

Ett pågående liv som pekar mest fram åt och hoppar över nu.

Det är inget jag kan göra nått åt fast jag önkar henne något mer ljuvligt.

Saxar med lyxåket mellan hus och trappor och träffar de underbaraste närmaste och käraste.

Äter vällagad mat och sen alldeles mycket mer samtidigt som jag skriker åt tyskar och spanjorer som jagar bollen i tv. Nytt kardemumma te käns nyttigt och går också ner.

Byter skumgummimadrasser mot bäddsoffa och sen annan mjuk soffa på Kungens väg där filmen fokuseras med en annorlunda textning. Åker till det som mest är andra hemmet för tillfället och sover skön sömn. Vaknar när det vankas jobb för de andra och går upp alldeles för trött.

Försöker hitta billigaste försäkringen och blir uppringd av galen man på försäkringsbolag, jag är lättlurad och kan omöjligt försöka låta som jag vet något när jag inte vet ett dugg. Det blir säkert bra i alla fall, försäkring är nog bäst att ha.

Inser att jag gjort stora felberäkningar på kontot och inser i och med det i  att en Tokyobiljett skulle överskrida något som inte ens finns.

Får förlika mig med tanken att det nog inte blir nått Japan, fan.

Jag är inte realistisk men med pengar kanske det vore bra att vara det.

I dag umgänge med käraste barndomsvännen.

Bättre tider väntar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför har vi så jävla svårt att be om hjälp? Speciellt när vi som mest behöver det. Varför är det så svårt att förstå att vi finns och ska finnas till för varandra. Ingen ska behöva klara sig själv i den mening att någon ska behöva stänga in sig och...

Det här är sanningen och hela sanningen.... Den romantiska, fina, ljuvliga, lyckliga, hatiska, kryptiska, vrediska, tragiska, underbara, kärleksfulla, men såååå sanna, sanningen. Den bitterljuva, nakna, attraktiva, svåra, lösa, svår fångade, eftertra...

Fetaost, oliver och en näve med zooisar ligger nu blandade i min mage. Jag är lite trött och lite velig, tvätten rullar och åker upp och ned i maskinerna i källaren. Kärlek till allt som finns och är. ...

 Alldeles för sent lyssnar jag Cornelis och Pernilla Wahlgren, som sjunger Balladen om Fredrik Åkare. Internet är bra. Youtube är bra.   "Ångest ångest är min arvedel" och jag tänker på gymnasietidens svenska lektioner då vi kröp runt på golvet och u...

Han åker hem. Jag skaffar nytt vind och vatten elavtal med 14 dagars ångerrätt. Lika bra det kanske. Allt är förmodligen lika bra. Nu är det bara jag och jag själv kvar.       ...