Jag tog ett lån. Jag ska gå en kurs, som jag velat gå i tre år.

Den är dyr. Så jag tog ett lån till kursen Möt dig själv Steg 1 som Mullingstorp utbildning och hälsa håller i, den kostar 28 750 kronor inklusive moms. www.mullingstorp.com

Jag tror jag kommer tacka mig själv för att jag gjorde det.

Jag behöver inte be någon om ursäkt eller känna skam för att jag tog ett lån. Det är mitt lån, som ingen annan behöver betala tillbaka.

Jag se till att leva mitt liv, som jag vill leva det i stället för att hålla tillbaka, bry mig om vad andra tycker eller göra så som människor borde, normalt göra.

 Skrivarhungern ska få bli lite mätt efter att datorn har varit på vift med ägaren sen i tordags.

Trodde att jag skulle ha mer abstinens, men det gick bättre än förväntat.

Insåg att det gick fylla sin tid med annat trevligt än bakom skärmen.

Till exempel göra en hemmagjord inflyttningspresent med gurka och godis, bild på det, som blev en hon, som vi döpte till Marianne, ser ni ovan.

Lite jobbigt dock... att behöva gå till busshållsplatsen för att kolla efter när bussen til jobbet skulle gå dagen efter och att behöva gå till en bankomat för att kolla om jag hade råd att handla vaniljsås till mina två kilo äpplen, som var tänkta att bli äppelpaj.

( Pinsamt att stå i kassan och inse att det inte ens finns tjugo kronor på kontot) Vaniljsås blev det, men ingen äppelpaj då jobbet kallade i stället.

Hur gjorde vi innan internet och mobilen gjorde intråg i vår vardag???

Så nu är mor på plats igen i 120 sängen placerad i vardagsrummet.

Det för att hennes 28 åriga dotter bor hos henne.

Det är inte första gången hon tillfälligt flyttar tillbaka till mor sen hon flyttade hem i från (första gången) sexton år ung.

Några inneboende och år senare har hon kommit på att hon trivs bäst i vardagsrummet, säger hon... Min mamma är snäll hon!

När jag var yngre älskade jag Cranberries, alltså musikgruppen.

När jag var yngre lyssnade jag inte så mycket på deras texter.

Jag brydde mig inte så mycket om texten. Jag gillade musiken.

Jag tyckte inte andra språk var så motiverande att lära mig. Vet egentligen inte riktigt varför...men såg väl ingen framtida användning för de. Hade väldigt svårt att se mig själv fylla tjugo när jag var tretton. Känndes för långt distanisierat borta...kanske därför eller för att mitt liv var uppfyllt av annat, som var viktigare eller helt enkelt var tvunget att prioritera då.

Jag är absolut inte bitter för de. Jag visste inte vad jag ville med resten av mitt liv då. Jag var vilse, rädd, osäker, letande efter mig.  Det jag har velat göra med mitt liv ( när jag vetat vad jag velat) har jag gjort ändå. Senare, nu har jag tagit tjuren vid hornen när det har behövts.

Nu tycker jag att det är jätte kul med språk. Önskar att jag fick välja humanistiska programmet på gymnasiet. När jag fick välja gymnasie program, ville jag inte och hade inte en tanke på att läsa språk.

Jag gick hotel och restaurang och jobbade två år, som kock efter det.

Jag har lärt mig jätte jätte mycket av allt allt allt.

Jag är bättre på engelska nu och tycker att Cranberries texter är fruktanvärt tragiskt deprimerande. Det är synd för musiken är bra.

I kväll har en kär vän försökt lära mig grunderna i de tyska språkets grammatik. Hmm, vad är grammatik???  Måste kolla upp de.

Ja, pappa svenskalärare, om du läser detta kan du kanske hjälpa mig, kanske....?

Mamma simlärare, jag kan simma, det är inte rätt, men det går...??? har ju inte drunknat än i alla fall.

Ja, så är det, jag kan det jag kan. Det jag vill kunna kan jag lära mig.

Flickan som kommenterade min blogg, har också en blogg. Hon har ätstörningar. Jag kommenterade hennes blogg.

Jag vet inte men, det finns så många sätt att göra sig illa på. Vi måste förmodligen gå igenom vissa innan vi kan må bra, eller????

Kärlek.

Ro i kropp och själ. Vi ger varandra så mycket vi bara kan på avstånd.

Att vi älskar varandra pratar vi inte så mycket om, mer att vi älskar oss själva.

Vi bara vet att vi älskar varandra.

Sovmorgon och läser ut den sanna berättelsen "Flickan som inte fick finnas"

Den väcker..., berör och gör mig glad att hon har förlåtit, kan älska och gå vidare.

Letar stämmningsfull musik, Ingrid Olava är mysigt.

Har städat och organiserat... eh så mycket det går och jag orkade... varför jag har så mycket saker...?

En dag, när jag känner mig redo att säga hej då till mina kära ägodelar,  kommer jag hyra en torgplats och sälja hälften eller mer kanske...

Jag skulle förmodligen kunna öppna en affär med det jag har nu. Smycken, kläder och lite skor.

(Min passion för skor har inte varat så länge. Den började när jag insåg att även mina ankfötter passar i vissa finare skor. Det är en lycka!)

Tandläkar- och gynekologtider är bokade. Nu väntar jag bara på besked från utlandet...  

Bok och skivtips!

I digitalkamerans tid är det möjligt för vår generations barn att göra en tidig karriär, som fotograf.

Min systerdotter har tagit denna bild, som jag tycker är mycket vacker.

Från Palladium i Växjös uteservering, sett från underifrån efter inte en pizza, utan en Vesuvio.

En bloggare har det lätt på det viset att hon kan söka sin tilltro till datorns värld i bloggen, i dåliga, som i goda tider.

Skriva, skriva och skriva mest av mig är ju/ väl själva grejen.

Försöker vara så mycket jag, jag bara är. För det är ju jag.

En mycket bra övning i att vara sig själv är ju att skriva en blogg, faktiskt.

Annars har jag ett par utmanande livsförändringar att se fram emot framöver, jag är lite rädd fast försöker inte vara rädd utan mest njuta på vad jag har att erbjuda mig själv i livet.

Saknar min älskling långt borta väldigt mycket. Saknar att ligga och titta in i hans ögon. Dom känner mig, avpeglar mig och jag är sanna jag där.

Det är en ärlig här och nu känsla, som är så obeskrivligt skön.

Älskade människor där ute, ta vara på er själva och gör ert bästa för att styra er själva i den riktning ni vill komma!

Kärleken till sig själv kommer alltid att vara den största, viktigaste och sannaste.

I går var jag ute en sväng i den stora staden.

Jag och en kär gammal barndomsvän skulle gå till Lokal, en mycket trevlig bar med goda och billiga drinkar och mat på Kyrkogatan.

Det visade sig att det var fullt med folk som hade gått dit innan oss, så det fanns inga bord lediga.

I stället gick vi vrålhungriga till det något dyrare stället Tranquilo på Kungstorget.

Efter cirka 20 minuter har två före detta dejter hunnit stå utanför och gått hem. Stan e inte så stor ändå...

Vännens nyfunna kärlek kom förbi, det gnistrade kärlek om dom och han ville gärna att vi senare skulle besöka Palace där han extra jobbar i gardroben.

För er som inte vet har Palace ett ganska otrevligt rykte om sig i Göteborg. Det kan sammanfattas med några ord, medelålders kötthak, droger och prostitution.

Vi tänkte att vi går dit, utan för mycket fördommar, så illa kan det väl inte vara.

Det här hände:

Efter tre minuter:

En man kommer och lägger armen om mig samtidigt som han föser mig mot sina vänner, som skriker: Vi vill hångla!

Lite smått chockade och fnittrande över den incidenten går vi ut på uteserveringen där vi beställde varsin sur drink toppad med en halv jordgubbe.

Jag ber mannen bredvid ta ett foto av oss och han kontra med att fråga om vi har pojkvänner: Snabbt som attan både nickar och skriker vi att minst har en pojkvän var. Då kontrar han med att det kunde vara roligt om han fick vara med på kortet om vi ville göra dom svartsjuka...

Vi började känna in ställets klimat.

Dags för rökpaus:

Otroligt underhållande. Jag ska försöka få i väg ett sms då en man kommer fram och ber min vän om en ciggarett. Det får han så gärna och i utbyte trycker han in en halstablett i munnen på henne. Sen säger han det ena efter det andra, och är en ganska smårolig man i 60 års åldern, med svarta naglar och en stark odör av svett.

Efter ett tag säger vakten till honom: Där går du la inga varv. Han var alltså ute på den klassiska varvgången...

Vi går in för att se vad som händer på dansgolvet.

Det tar cirka 2 sekunder innan vi står och dansar med varsin kille i stället för med varandra. Mina mungipor går på högvarv och det börjar på riktigt värka bakom mina öron av allt leende. Jag orkar inte mer...

Vi bestämmer oss för att dricka upp drinken och sen åka hem. Under tiden påminner vi varandra att inte ta ögonkontakt med någon som vi inte vill ligga med. Det är så regeln känns på Palace.

Lite småtragiskt, men egentligen inte så mycket värre än andra uteställen.

Mamma, jag och Anders ska gå och se Mamma Mia snart!

Det var länge sedan jag hälsade på Falafel Alfredo.

Kommer hem efter en lunch med vän som ger mig otroligt mycket energi. Jag blir glad!

Sätter mig vid datorn...som nästan alltid.

Denna gång...leker msn teurapeut... eller nått...vill ju gärna hjälpa... vill ju gärna att min nära och kära ska må bra... glömmer i bland i min iver att det kan bli fel...att inte allt kan tas emot på det sättet jag tänker att det ska ta emots på.

Det är väl nån mening med det också tror jag.

Jag lär mig, andra lär sig nått annat.

Ja, så är det helt enkelt. Det blir fel i bland, men det är meningen för att vi ska kunna göra det som känns rätt för mig, dig, oss...i de fortsatta livet och alla andra liv.

Vad det gäller mig sjäv, håller jag på att utvecklas, som alla andra i min strävan att vara / bli den jag vill vara. Det är faktiskt inte svårare än så. Människor blir de dom vill vara.

Jag har lärt mig mycket på min väg, i mina liv, men det är en ständigt pågående process, som kanske om vi vill bli fulländad nån gång i något liv....

Jag njuter av att leva!

Här är en snygg dancing queen på ett dansgolv i Götet för några år sedan. (Och, nej för er som undrar, brösten är äkta!)